Eftertanke

Årets sista dag är här och då vill jag ägna några rader åt en stunds eftertanke. Hur blev det? En vän uttryckte inför det nya året att man får ta nya tag inför nästa år och då slog det mig för första gången på mycket länge att det behöver inte jag.Mitt liv känns inte längre som en evig kamp för överlevnad utan jag är nöjd med året som gått och tänker bara fortsätta i samma anda. Är det kanske så att jag äntligen accepterar verkligheten precis som den är.......
Gott nytt år till alla !!

Så närmar sig julen och vad ska man prioritera? Själv har jag tagit på stora bagarmössan och redan hunnit med saffransbröd, pepparkakor, gammeldags julbröd, Leilas snökakor och är just i färd med knäcken. Funderade ett slag på att inte vara så traditionell och helt enkelt följa Leilas råd och smaksätta knäcken med diverse nymodigheter som choklad, ingefära eller lime. Men mitt konservativa sinnelag tog överhanden och jag gjorde som jag brukar. Vad händer? Glad över en gammal ärvd järngryta kokar jag min knäck i den utan tanke på vad som lagats i den tidigare. Och vid första kulprovet som jag naturligtvis måste smaka på så anar jag ovanliga smaker. Som svamp och vitlök tex. Men jag är ju en kvinna som älskar verkligheten och deppar inte över såna småsaker utan ser mig nu som en stor innovatör när det gäller knäck. God Jul till ALLA som läser min blogg.

Nu är jag tillbaka med uttaget lagat som visade sig vara helt förstört. Jag är oerhört glad och tacksam för all hjälp och nu ska jag ta itu med nästa projekt. Dra sladden upp på väggen så jag inte kan snubbla fler gånger. Det borde jag klara själv men lite tveksam är man ju. Fantastiskt hur kompetent man kan vara i vissa avseenden och så totalt handfallen i andra.
Idag har jag haft 2 luciaövningar i skolan och den ena gick väldigt bra och den andra också om man bortser från att 2/3 av deltagarna lämnade övningen i protest. Vad kan det då finnas att bli så upprörd över i ett luciatåg? Jo, att man fråntas möjligheten att störa. Det låter konstigt men så är det faktiskt på en del skolor idag. Och här har jag ett uppdrag. Det kommer inte bli lätt men jag ger inte upp.

Nu har jag varit utan dator i snart två veckor och det börjar bli riktigt jobbigt. Har kontaktat både den ena och den andra och slutligen fått besked om att det rör sig om en tusing att laga uttaget.Surt, så här i juletider. Som tur är så har jag några vänner som erbjudit sig att försöka laga mitt uttag och jag borde bli glad när folk erbjuder sina tjänster. Jag har dock ett problem och det är att det inte är alldeles lätt att ta emot hjälpen. Jag blir både glad och ja, lite besvärad. Varför kan man inte bara ta emot den hjälp som erbjuds och glädjas åt att det finns så goda människor?